Att glida in i Kyrkviken på Ornö är lite som att sakta segla rakt in i en gammal skärgårdsberättelse. Viken öppnar sig stilla mellan mjuka skogsklädda stränder, och ovanför hamnen reser sig den vita träkyrkan som ett landmärke från en annan tid.

 
Själva gästhamnen — Ornö Gästhamn — har i år nya ägare som välkomnar er till bryggan. Hamnen ligger skyddad inne i viken nedanför kyrkan, med båtar tätt sida vid sida under högsommaren. Här hör man klucket mot skroven, metall som slår lätt mot master och det avlägsna dunket från Waxholmsbåten när den lägger till vid ångbåtsbryggan.

Det speciella med Kyrkviken är kontrasten mellan liv och stillhet. På dagen är det rörelse: barn som hoppar från bryggor, seglare som fyller vatten, folk som cyklar iväg mot gruvor och badvikar. Men framåt kvällen sjunker ett nästan högtidligt lugn över platsen.

När dimman kommer in tidiga morgnar kan Kyrkviken nästan kännas drömlik: master som försvinner i mjölkvit luft, måsskrik över spegelblankt vatten och kaffedoft från båtar där folk vaknar långsamt. Det är en plats som inte försöker imponera — och just därför gör den det.
I anslutning till gästhamnen finns den beryktade Brödboden med skärgårdens godaste pizzor och en trappa upp ligger Bygdegården.